Under lång tid har populariteten hos kolhydratfattiga dieter ökat stadigt. De flesta restauranger erbjuder numera kolhydratfattiga alternativ, och hyllorna i livsmedelsbutikerna är fyllda med stora mängder specialprodukter. Miljontals människor följer eller har provat dessa dieter, och försäljningen av kolhydratfattiga produkter uppgår till miljarder. Trots detta vet de flesta inte hur denna typ av kost faktiskt fungerar, eller om forskningen verkligen visar att de är mer effektiva än andra dieter.
Kolhydratfattiga dieter fungerar främst genom kaloribegränsning och genom att styra insulinfrisättningen i blodet via en begränsad mängd kolhydrater i kosten. Glukos bildas när maten bryts ner, och kroppen svarar med att utsöndra insulin i samma proportion som den mängd glukos den tar emot. Insulin hjälper cellerna att ta upp glukosen och använda den som bränsle. Insulin minskar dessutom kroppens förmåga att bryta ner fett och främjar bildningen av kolesterol i blodet. För höga insulinnivåer skapar därför förhållanden som gynnar viktuppgång och fetma.
Lågt blodsocker utlöser frisättningen av hormonet glukagon, som har visats verka motsatt insulin. Glukagon aktiverar enzymer som bryter ner bränsle och hindrar samtidigt frisättningen av enzymer som lagrar energi, det vill säga bildar fett. Detta är förklaringen till den fettförbränning som kännetecknar kolhydratfattiga dieter.
Kolhydrater, särskilt enkla kolhydrater som raffinerat socker och vitt mjöl, innehåller högre halter glukos än både protein och fett. Ju mer du äter av dem, desto högre stiger dina blodsocker- och insulinnivåer. Kolhydratfattiga dieter syftar till att öka utsöndringen av glukagon samtidigt som mängden insulin som frisätts begränsas. Olika dieter använder olika kombinationer av kolhydrater, fett och protein för att uppnå detta mål.
Mycket kolhydratfattiga dieter, exempelvis Atkinsdieten, försöker också föra kroppen in i ett tillstånd av ketos. Ketos innebär att kroppen får så lite glukos från kosten att den börjar omvandla fett till ketoner, som sedan används som bränsle. Överskottet av ketoner lagras inte i kroppen, utan lämnar kroppen via andedräkten och urinen.
Länge var ketosens betydelse för viktnedgang ett hett omdiskuterat ämne. Många menade att de överlägsna resultaten från kolhydratfattiga dieter enbart berodde på vätskeförlust eller kaloribegränsning. Men i sin banbrytande studie från 2003, "Thermodynamics and Metabolic Advantage of Weight Loss Diets", visade Richard Feinman och Eugene Fine att ketos faktiskt spelar en avgörande roll för de kolhydratfattiga dieternas framgång. De kunde också visa att kolhydratfattiga dieter är mer effektiva för att minska kroppsfett än andra dieter, såsom fettsnåla dieter, samt ger en större total viktnedgång.
Studien bevisade att det gamla talesättet "en kalori är en kalori" inte stämmer när det gäller kost, och att kaloriförbränning genom en kolhydratfattig kostplan ger bättre resultat. Andra studier, som Greene, Willett, Devecis och Skafs "Pilot 12-week feeding weight-loss comparison: Low-fat vs. low-carbohydrate (ketogenic) diets", fann samma typ av överlägsna viktnedgångsresultat.
Kolhydratfattiga dieters effektivitet bygger alltså på flera samverkande biologiska mekanismer: lägre insulinnivåer, ökad glukagonaktivitet och i vissa fall ketos. Den vetenskapliga dokumentationen tyder på att dessa mekanismer tillsammans kan ge en verklig metabol fördel jämfört med traditionella fettsnåla dieter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online