
En jonisator producerar elektriskt laddade atomer, så kallade joner. Eftersom atomer normalt är elektriskt neutrala – med lika många positiva som negativa laddningar – skapas joner när atomerna förlorar eller tillföras en del av denna laddning. Gasformiga ämnen, fasta partiklar och ångor kan alla joniseras på motsvarande sätt genom att förses med ett överskott av antingen positiv eller negativ laddning.
Den främsta funktionen hos en jonisator är att alstra positiva eller negativa joner, vilka i sin tur kan utnyttjas i en mängd olika tillämpningar. Även om joner kan framställas på flera sätt är koronaurladdning den vanligaste och äldsta industriella metoden. Principen bygger på att elektrisk ström uppstår från en böjd elektrod som befinner sig i ett neutralt elektriskt fält med hög potentialgradient. Detta leder till att den omgivande gasen eller vätskan joniseras, blir ledande och avger joner. Beroende på elektrodens polaritet kan både positiva och negativa joner skapas.
Jonerna kan därefter antingen rekombinera till neutrala partiklar eller frigöras i omgivningen. När jonerna saktas ned, löses upp eller svävar i luft eller vatten börjar föroreningar som damm, pollen, rök, sot och aerosoler klumpa ihop sig runt dem. På så vis växer partiklarna och blir tyngre, tills de till slut neutraliseras och sjunker till marken eller bottnen.
Jonisatorer delas grovt in i aktiva och passiva varianter. Hos passiva jonisatorer är metallspetsarna jordade mot marken. De har begränsad effekt och används uteslutande i kombination med en aktiv jonisator, med syfte att neutralisera alltför stora laddningar. Aktiva jonisatorer producerar däremot själva jonerna och neutraliserar den omgivande miljön.
Luftassisterade aktiva jonisatorer blåser dessutom ut tryckluft för att öka jonernas effektiva räckvidd, eftersom luftströmmen låter jonerna färdas längre genom den omgivande gasen. Klassificeringen kan även göras utifrån vilken typ av joner som alstras – positiva eller negativa – samt utifrån vilket medium som joniseras, exempelvis luft eller vatten.
Jonisatorer kan också namnge efter det material eller den konstruktion de bygger på, exempelvis glansband (engelska: tinsel) eller statisk tråd.
Förmågan att avlägsna även extremt små partiklar ur luft eller vatten är en värdefull hälsovinst, inte minst eftersom människans immunsystem inte själv klarar av att rena inandad luft från dessa mikroskopiska partiklar. Forskning visar dessutom att höga koncentrationer av negativa joner kan vara till hjälp vid behandling av säsongsbetingad depression (SAD).
När det gäller vattenjonisatorer finns ännu ingen entydig vetenskaplig dokumentation, men det reducerade vattnet som produceras anses av vissa kunna verka antioxidativt – det vill säga potentiellt bromsa åldersrelaterade besvär och förebygga sjukdom.
Trots sina många användningsområdem kan dåligt konstruerade jonisatorer – i synnerhet luftjonisatorer – utgöra en hälsofara. Orsaken är att de kan bilda ozon och lustgas (dikväveoxid), vilka kan ge upphov till andnings- och ögonbesvär. Om halterna av dessa gaser överstiger acceptabla gränsvärden kan mer allvarliga hälsoproblem uppstå. Välj därför alltid certifierade produkter och se till att ventilationen är god.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online