Matfett, även kallat lipider, är komplexa organiska föreningar som består av kol, väte och syre. Fetterna finns ofta i smör, kött och matoljer och utgör den mest energitäta källan i vår dagliga kost. Eftersom de inte löser sig i vatten bryts de inte heller ner lika lätt i mag-tarmkanalen. Det tar helt enkelt längre tid för kroppen att smälta fett än kolhydrater eller proteiner.
Människans magsäck kan rymma cirka 1,2 liter vätska. Dess matsmältningsvätskor består främst av saltsyra, som är så stark att den kan lösa upp metall. Slemhinnans celler i magsäcksväggen tål dock inte den sura miljön särskilt länge och måste därför förnyas kontinuerligt. Varje minut dör omkring 500 000 slemhinneceller som omedelbart ersätts av nya – hela magsäckens slemhinna förnyas på bara tre dagar. När en organism dör spricker magsäcken och syrorna påbörjar den slutliga nedbrytningen av kroppen, vilken i praktiken smälter sig själv under förruttnelseprocessen.
Gallan, som produceras i levern och lagras i gallblåsan, samt enzymet lipas, som finns i tunntarmen, bryter tillsammans ner fett till fettsyror och glycerol. Smältningen inleds med gallans arbete: den emulgerar stora fettklumpar till tusentals små fettdroppar. Detta gör att lipaset kan påbörja sin enzymatiska verkan och slutligen dela fettet i fettsyror och glycerol. Lipaset bildas i bukspottkörteln och verkar i tunntarmen, där själva fettsmältningen sker.
Fett är inte vattenlösligt, men dess slutprodukter – glycerol och fettsyror – löser sig väl i vatten, vilket gör att kroppen lätt kan ta upp dem.
Det tar ungefär 10 till 15 minuter för tunntarmens strukturer att absorbera fettet i kroppen. Lymf- och blodkärl förs sedan fettsyrorna och glycerolen vidare till lymfsystemet, som i sin tur tömmer sig i blodströmmen. Där kan fettsyrorna antingen oxideras till energi i muskelcellerna eller lagras i kroppens fettceller. Kroppen föredrar visserligen glukos framför fett som bränsle, men kan endast omvandla cirka 5 procent av det upptagna fettet till glukos. En betydande del av det smälta fettet lagras därför i fettvävnaden, medan levern tar upp glukos och antingen sparar det eller bryter ner det till energi.
Begreppet "fett" syftar på lipidmaterial som är fast vid rumstemperatur (cirka 20 °C). Lipidblandningar som är flytande vid samma temperatur kallas i stället oljor. Som tumregel gäller att fetthårdheten speglar andelen mättade fettsyror: ett hårt fett som hård ost eller smör innehåller fler mättade fettsyror än en mjukost eller ett margarin.
Fett har dessutom ett kalorivärde som är dubbelt så högt som kolhydraternas. Stora fettintag kopplas till hjärt-kärlsjukdom; överskottsfettet avsätts längs artärväggarna och kan i värsta fall orsaka hjärtinfarkt. Ofta omvandlar kroppen även överskott av kolhydrater och proteiner till fett som lagras.
Som näringsämne fyller fett fem viktiga funktioner: det ger energi, tillför smak åt kosten, utgör grundläggande byggstenar i cellerna, tillhandahåller nödvändiga fettsyror och transporterar de fettlösliga vitaminerna A, D, E och K.
När fetterna väl brutits ner till glycerol och fettsyror i matsmältningssystemet kombineras de på nytt i kroppen. Vid andningen frigör de energi, men de lagras också ofta som kroppsfett under huden – vanligtvis runt lår, mage, skinkor och inre organ. Fettdepåerna fungerar både som energireserv och som skydd som dämpar fysiska stötar mot de inre organen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online