Kalium är en av kroppens viktigaste elektrolyter och behövs för att nervsystemet, musklerna – särskilt hjärtat – samt njurarna ska fungera ordentligt. I kroppen finns kalium normalt främst i organ och celler, medan endast en liten mängd cirkulerar fritt i blodet. Njurproblem är den vanligaste orsaken till att kaliumnivåerna i blodet stiger. Ett värde över 5 mEq/l (mmol/l) betraktas som förhöjt och kallas hyperkalemi.
De första tecknen på förhöjda kaliumhalter i blodet är ofta illamående, trötthet, muskelsvaghet samt domningar eller stickningar i extremiteter och tunga. När nivåerna fortsätter att stiga kan pulsen sakta ner, och i de allra mest extrema fallen kan hjärtat helt sluta slå. Mycket höga kaliumvärden kan också orsaka förvirring, ytlig andning, kramper eller konvulsioner, oregelbunden hjärtrytm, en tung känsla i armar och ben samt yrsel eller svimningskänsla.
Eftersom tillståndet kan vara svårt att diagnostisera kan för höga kaliumvärden få långsiktiga konsekvenser hos personer som inte vet att de har ett problem. Det kan leda till åderförkalkning (ateroskleros), blodtrycksproblem, hjärtarytmier och njurproblem som förvärras ju längre tillståndet består. Eftersom kalium ingår i den glatta muskelkontraktionen kan höga halter över tid även påverka matsmältningssystemets funktion.
Förhöjd kaliumhalt i blodet kan bero på akut eller kronisk njursvikt, problem med urinvägarna, glomerulonefrit, lupusnefrit, diabetes, Addisons sjukdom eller vävnadsskada till följd av operation, brännskador eller annat allvarligt trauma. Även vissa läkemedel kan bidra till att kalium ansamlas i kroppen, bland annat kaliumsparande diuretika, ACE-hämmare, icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), angiotensin II-receptorblockerare (ARB) samt kaliumtillskott.
Behandlingen av höga kaliumnivåer inkluderar insulin, betaagonister eller natriumbikarbonat – alla tre främjar förflyttningen av kalium från blodet tillbaka in i cellerna. Diuretika kan ges för att hjälpa njurarna att utsöndra kalium, och bindande hartser kan underlätta utbytet mellan kalium och natrium i tarmen.
Långtidsbehandling handlar ofta om kostförändringar för att minska kaliumintaget, exempelvis genom att begränsa kaliumrika livsmedel som bananer, avokado, linser, persikor, potatis, tomater, vattenmelon och lax. Läkemedel som höjer kaliumnivåerna i blodet bör sättas ut. Dialys kan rekommenderas, särskilt om njurfunktionen är nedsatt.
För mycket kalium i blodet kan orsaka livshotande hjärtproblem. Behandlingen bör övervakas noggrant av en läkare, och grundorsaken till de förhöjda kaliumvärdena måste identifieras och åtgärdas så snart som möjligt.
Kroppen lagrar inte kalium utan använder det dagligen. Det bästa sättet att upprätthålla korrekta nivåer är via kosten. Både för höga och för låga kaliumhalter orsakar hälsoproblem. Förhöjda kaliumvärden i blodet kallas hyperkalemi och är vanligt hos personer med njurproblem, eftersom njurarna har en avgörande roll för att balansera kroppens kaliumhalt. Kontakta alltid vården vid misstanke om förhöjda kaliumvärden, i synnerhet om du har en känd njursjukdom eller tar läkemedel som påverkar kaliumbalansen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online