Det finns knappt något bättre mellanmål än en apelsin. Redan när man skalar den sprider sig en härlig doft i rummet och väntan stiger. Men apelsinen är långt ifrån den enda citrusfrukt med en behaglig, karakteristisk doft – det gäller de flesta i familjen. Dessa små kraftpaket gör mycket för din kropp och finns i en mängd olika texturer och smaker.
De tidigaste citrusfrukterna smakade inte alls som de söta sorter vi njuter av idag. Om deras ursprung finns flera teorier. Vissa forskare menar att citrusträden först växte i Sydostasien redan runt 4000 f.Kr., medan andra pekar på att Citrus medica L kom från Indien och att Alexander den store förde dem vidare till Grekland, Nordafrika och Turkiet runt 350 f.Kr. Ursprungligen odlades citrus, som bitterorange och citron, främst som prydnadsväxt och för doftens skull – både från frukt och blommor. De många nya sorterna uppstod sedan genom naturlig utveckling kombinerat med mänsklig odling och urval.
De flesta känner bara till några få av de citrusvarianter de brukar äta, men familjen Rutaceae rymmer betydligt fler. Bland de ursprungliga frukterna fanns flera typer av lime, mandarin, cedrat och pummelo. Genom tidig korsbefruktning uppstod bland annat citronen ur en korsning mellan lime och cedrat, liksom söta apelsiner, grapefrukt och många andra apelsinsorter. I dag trängs grapefrukter, tangelos, ugli-frukter, limefrukter, apelsiner och mandariner sida vid sida i livsmedelsbutikernas fruktdiskar.
Många av de första citrusträden odlades enbart som prydnad eller för sin doft, möjligen eftersom frukten då var relativt torr. I takt med att nya sorter spreds upptäckte tidiga läkare att fruktköttet och saften kunde lindra en rad åkommor – troligen tack vare det höga C-vitamininnehållet. Senare importerade och framavlade sorter gjorde till slut citrusfrukten till en stapelvara i tropiska och subtropiska regioner.
De flesta förknippar citrusfrukt framför allt med C-vitamin, men näringsinnehållet är mycket rikare än så. Frukten bidrar bland annat med kalcium, tiamin, kalium, niacin, vitamin B6, magnesium, fosfor, koppar, fytokemikalier och pantotensyra. Äts den färsk är den dessutom en utmärkt källa till kostfiber. Som om det inte vore nog innehåller citrusfrukt varken fett eller kolesterol och har ett lågt kaloriinnehåll.
I hundratals år plågades människor av skörbjugg, inte minst sjömän, soldater och andra resenärer. När den franske upptäcktsresanden Jacques Cartier landade i Newfoundland i mitten av 1500-talet drabbades hans män av den mystiska sjukdomen och många dog. Ursprungsbefolkningen botade dem med ett avkok av granbarr – vilket för första gången kopplade samman skörbjugg med kosten. När kapten Cook i början av 1800-talet började ge sitt manskap limesaft för att hålla dem friska blev rutinen snart allmän. Praktiken gav också brittiska sjömän deras välkända smeknamn "limeys".
Medan de flesta bara äter fruktköttet innehåller skalet i själva verket större delen av C-vitaminet och karotenoiderna. Endast cirka 25 procent återfinns i fruktköttet – resten sitter i skalet. Ingen förväntar sig naturligtvis att du ska tugga i dig hela skalet, men att använda rivet skal, så kallad zest, i matlagningen ökar näringsintaget dramatiskt. Zest ger också den starkaste citrussmaken, även om den inte är söt.
Citrusproduktionen ökade kraftigt under 1900-talet, särskilt under de två sista decennierna, med en uppskattad årsproduktion på över 105 miljoner ton – en siffra som fortsätter att stiga. Konsumtionen delas upp i två marknader: färsk frukt och bearbetade produkter. Apelsinen dominerar den färska marknaden, medan apelsinjuice är den viktigaste bearbetade produkten. Förbättrad transport, lagring och bearbetningsteknik har varit avgörande för denna expansion.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online