BMI-ålderspercentilens tillväxtdiagram används av barnläkare, allmänläkare och annan vårdpersonal för att avgöra om ett barn eller en tonåring mellan 2 och 20 år är överviktig, fet eller underviktig. Diagrammet visar läkare och föräldrar om ett barn går upp för mycket eller för lite i vikt i förhållande till sin längd och ålder, samt om barnet löper klinisk risk för hyperlipidemi, högt blodtryck eller höga insulinvärden.
Att själv kunna rita in sitt BMI i diagrammet gör det enklare att följa barnets utveckling mellan läkarbesöken. Så här gör du, steg för steg.
Mät vikten på en våg och längden med ett måttband. Formeln nedan bygger på brittiska enheter, så räkna om vikten till pund (kg x 2,2) och längden till tum (cm / 2,54).
Använd följande formel: BMI = (vikt / (längd x längd)) x 703.
Exempel: Ett 13-årigt barn väger 80 pund (cirka 36 kg) och är 60 tum (cirka 152 cm) långt. Beräkningen blir då: (80 / (60 x 60)) x 703 = cirka 15,62.
Hitta ditt BMI-värde på skalan till vänster och höger i tillväxtdiagrammet och dra en horisontell linje genom hela diagrammet mellan de två markeringarna.
Avrunda åldern till närmaste kvartal, det vill säga till närmaste tre månader. Gör ett märke för åldern längst ner på diagrammets vågrätta axel och dra en lodrät linje genom diagrammet.
Hitta skärningspunkten mellan den horisontella och den lodräta linjen. Denna punkt representerar barnets BMI i förhållande till ålder. Diagrammet innehåller flera J-formade kurvor som motsvarar olika percentiler – till exempel den 10:e, 25:e och 50:e. Om BMI-värdet hamnar mellan två kurvor ligger percentilen mellan de två tillhörande siffrorna.
Exempel: En 19-åring med BMI 22 hamnar då på en ålderspercentil mellan den 50:e och den 75:e percentilen.
Kom ihåg att diagrammet endast är ett verktyg för överblick. För en korrekt bedömning av barnets hälsa och viktutveckling ska du alltid kontakta barnavårdscentralen eller en läkare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online