Enligt Journal of the American Medical Association var 32,2 procent av alla vuxna män i USA överviktiga under perioden 2007–2008. En mans normalvikt är relativt enkel att beräkna, men resultatet kan påverkas av muskelmassan. Män med stor muskelmassa, som till exempel bodybuilders, väger mer än män med mindre muskelmassa av samma ålder och längd.
År 1960 var den genomsnittlige mannen i åldern 20–74 år 173 cm lång och vägde cirka 75 kilo. År 2002 hade siffrorna ökat markant – då mätte den genomsnittlige mannen 175 cm och vägde omkring 87 kilo. Statistik från 2008 visade att den genomsnittlige mannen var cirka 175,5 cm lång och vägde ungefär 82 kilo. Trenden speglar en tydlig ökning av både längd och vikt över tid, där viktökningen varit betydligt större än längdtillväxten.
En mans normalvikt kan beräknas med hjälp av formeln för kroppsmasseindex (BMI). BMI räknas ut genom att dela din kroppsvikt i kilogram med kvadraten på din längd i meter:
BMI = vikt (kg) / [längd (m) × längd (m)]
Ett normalt BMI ligger mellan 20 och 25. Ett BMI mellan 25 och 29,9 klassas som övervikt, medan ett BMI över 30 betraktas som fetma.
Exempel: En man som är 180 cm lång och väger 80 kg har ett BMI på 80 / (1,8 × 1,8) = 24,7, vilket ligger inom det normala intervallet.
Ett högt BMI betyder inte alltid att du är överviktig eller lider av fetma. Bodybuilders och kraftigt byggda idrottare har till exempel ofta ett högt BMI men en låg kroppsfettprocent. Orsaken är att de är mycket muskulösa, och muskler väger mer än fett per volymenhet. När BMI används som mått bör därför förhållandet mellan fett- och muskelmassa alltid tas med i beräkningen. Andra kompletterande mått, som midjemått och kroppsfettprocent, kan ge en mer rättvisande bild av hälsan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online