Det är idag allmänt känt att vitaminer är en viktig del av en hälsosam kost och nödvändiga för normal tillväxt och utveckling. Men så har det inte alltid varit. Vår kunskap om vitaminernas betydelse – ja, till och med om deras existens – är en förhållandevis ny upptäckt.
Människan har i århundraden förstått att en balanserad kost förebygger sjukdom. Redan de forntida egyptierna visste att nattblindhet kunde botas genom att patienten fick äta lever, och under upplysningstiden var det välkänt att sjömän kunde hålla skörbjugg stången genom att tillsätta citrusfrukter i kosten. Vad det exakt var i vissa livsmedel som hjälpte till att förebygga och bota sjukdomar förblev dock ett mysterium länge.
Först på 1880-talet började olika forskare inse att små mängder av vissa essentiella ämnen kunde skydda mot sjukdom. Flera forskare arbetade oberoende av varandra med att identifiera dessa ämnen. År 1909 isolerades den första vitaminen – retinol, alltså vitamin A. År 1912 lyckades man isolera både vitamin B och C, ur riskli respektive citroner. När 1920-talet led mot sitt slut var även vitaminerna B2, E, B12 och K kända. År 1929 tilldelades forskarna Frederick Hopkins och Christiaan Eijkman Nobelpriset i medicin för sitt banbrytande arbete med att upptäcka flera av dessa vitaminer.
Varje vitamin har en generisk beteckning (till exempel "vitamin C") samt ett kemiskt namn (för vitamin C är det "askorbinsyra"). De två första vitaminerna som upptäcktes var A och B, vilka skiljdes åt eftersom A är fettlösligt medan B är vattenlösligt. Därefter namngavs nya vitaminer i stigande alfabetisk ordning. Med tiden uppdagades dock att vissa ämnen hade klassificerats felaktigt och behövde döpas om. Ett tydligt exempel är vitamin H, som senare bytte namn till biotin.
Vitaminer delas in i två huvudkategorier: vattenlösliga (de löser sig i vatten) eller fettlösliga (de kan lösas upp i fetter eller oljor). Vattenlösliga vitaminer utsöndras ur kroppen genom dess dagliga elimineringprocesser. Därför måste vattenlösliga vitaminer som vitamin C och B-vitaminerna intas dagligen för att fylla på kroppens förråd.
Fettlösliga vitaminer, som vitamin A, lagras däremot i kroppen. Om man överkonsumerar livsmedel eller kosttillskott med höga halter av dessa vitaminer kan de bygga upp toxiska nivåer i kroppen. Detta gör att balans är avgörande vid intag av fettlösliga vitaminer.
I de flesta länder betraktas vitamintillskott som kosttillskott, vilket innebär att de räknas som livsmedel snarare än läkemedel. Det innebär att vitaminer ofta inte regleras av myndigheter som motsvarar USA:s FDA (Food and Drug Administration), utan i praktiken av de företag som själva tillverkar dem. Idag finns en rad olika produkter på marknaden: vissa innehåller en enskild vitamin, medan andra är multivitaminer som täcker hela den rekommenderade dosen av många olika vitaminer samtidigt.
Vitaminernas betydelse inom medicinen är svår att överskatta. Vitamin C används för att behandla skörbjugg, och vitamin A kan korrigera nattblindhet. Vitamin B3, även kallat niacin, är avgörande för att förebygga pellagra, medan vitamin B1 – tiamin – används mot sjukdomen beriberi. Vitamin D spelar en central roll i förebyggandet av engelska sjukan (rakitis).
Sammanfattningsvis visar vitaminernas historia hur lång väg vetenskapen har vandrat – från gamla tiders erfarenhetsbaserade kunskaper om mat och hälsa till dagens exakta förståelse av mikronäringsämnenas livsviktiga funktioner i kroppen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online