Thalassemi-klassificering: Alfa- och beta-typer, svårighetsgrader och genetik

Thalassemier är autosomalt recessiva störningar av globinkedjesyntes. Två huvudtyper:

Alfa-thalassemi (HBA1/HBA2 gener, kromosom 16)

Fyra alfa-globinallelle (två per gen). Svårighetsgrad korrelerar med antal borttagna/muterade alleller:

Påverkade alleller	Fenotyp	Klinisk
1	Tyst bärare	Asymptomatisk, normal B-status
2	Alfa-thalassemi-trait	Mikrocytos, mild anemi
3	HbH-sjukdom	Moderat-svår hemolytisk anemi, splenomegali, transfunder ibland
4	Hb Bart's hydrops fetalis	Livsfarlig in utero/nyfödd; inga alfakedjor → γ4-tetramerer

Två beta-globinallelle. Mutationer minskar (β⁺) eller eliminerar (β⁰) beta-kedjeproduktion:

Genotyp	Fenotyp	Klinisk
β/β⁺ eller β/β⁰	Beta-thalassemi minor (trait)	Mikrocytos, mild anemi, asymptomatisk
β⁺/β⁺ eller β⁺/β⁰	Beta-thalassemi intermedia	Variabel anemi, senare debut, tillfälliga transfunder
β⁰/β⁰	Beta-thalassemi major (Cooleys anemi)	Svår transfusionsberoende anemi från spädbarnsålder

Delta-beta thalassemi, delta-thalassemi, ärftlig persistent fetal hemoglobin (HPFH).
Sammansatta heterozygoter: HbE/β-thal (vanligt i Sydostasien), HbS/β-thal (sickle-beta thal).

B-status, perifer blodutsträckning, Hb-elektrofores/HPLC, genetisk testning.
Major: Kroniska transfunder + järnkelering (deferasirox, deferipron, deferoxamin). Kurativ: allogen HSCT eller genteknik (betibeglogene autotemcel).

Genetiska sjukdomar