Det finns flera sätt att behandla sura uppstötningar och refluxsjukdom. Ranitidin är en antihistamin (H2-receptorantagonist) som hjälper till att minska magsyraproduktionen, medan Nexium är en protonpumpshämmare som blockerar syraproduktionen mer heltäckande. Trots att båda läkemedlen används mot samma besvär skiljer de sig åt i verkningsmekanism, doseringsformer och historia.
Innan du använder något av läkemedlen bör du kontrollera om det finns potentiella risker, exempelvis allergi mot den aktiva substansen eller interaktioner med andra mediciner du tar. Konsultera alltid läkare eller apotekspersonal om du är osäker.
Ranitidin introducerades 1981 och blev 1988 världens mest sålda receptbelagda läkemedel. Med tiden ledde framstegen inom läkemedelsindustrin fram till protonpumpshämmare som Nexium, vilka har övertaget marknaden från ranitidin. År 2020 drogs dock ranitidin tillbaka från försäljningen i bland annat Sverige och övriga EU, efter att orenheten NDMA påvisats i vissa partier av läkemedlet.
Ranitidin fanns tidigare som tabletter, granulat och sirap att svälja oralt. Nexium finns i flera olika former: engångsdosflaskor för intravenös användning, gastroresistenta depottabletter samt granulat till oral suspension med försenad frisättning. Valet av beredningsform beror ofta på patientens behov och läkarens rekommendation.
Symtom vid överdosering av Nexium kan vara suddig syn, kraftig dåsighet eller snabb puls. Vid överdosering av ranitidin kan symtomen innefatta lågt blodtryck, förändrat gångmönster eller muskelryckningar. Kontakta omedelbart vården eller Giftinformationscentralen om du misstänker en överdosering.
Biverkningarna av de båda läkemedlen är mycket lika. De vanligaste är huvudvärk, diarré, illamående, magont och förstoppning. Kontakta din läkare om biverkningarna blir besvärande eller inte går över med tiden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online