Rent vatten är förvånansvärt nog ett utmärkt lösningsmedel – vilket är just därför det sällan finns i ren form i naturen. Vatten kan innehålla en mängd spårämnen som vi ofta vill avlägsna, antingen för att kunna använda vattnet i en specifik industriell process eller helt enkelt för att känna oss tryggare när vi dricker det. Destillering och avjonisering är två vanliga metoder för att rena vatten, och varje metod har sina egna fördelar och nackdelar.
Vatten från en brunn eller ett kommunalt ledningsnät innehåller nästan alltid någon form av föroreningar eller tillsatser. De vanligaste föroreningarna är lösta mineraler, framför allt kalcium och magnesium. Vatten med högt innehåll av lösta mineraler kallas ofta "hårt" vatten och kan orsaka problem genom att täppa till rörledningar och filter samt lämna beläggningar på armaturer. Järn i vattnet kan dessutom ge fläckar.
Vissa föroreningar kan också göra vattnet obehagligt eller farligt att dricka. Svavelväte ger en oangenäm lukt, och samma sak gäller för höga halter av klortillsatsen. Därför väljer många att avlägsna dessa ämnen ur sitt dricksvatten. Vatten behöver ibland även renas för andra ändamål – exempelvis i produktionsprocesser där föroreningar inte accepteras, eller hos bilvårdsfirmor där kunderna inte vill ha kalkbeläggningar kvar på bilen efter att vattnet dunstat.
Destillering är en relativt enkel process där vatten hettas upp till sin kokpunkt och omvandlas till vattenånga. Ågan leds genom en ledning till en annan behållare, där den kyls ned och kondenseras tillbaka till flytande form. Resultatet blir att föroreningarna stannar kvar i den ursprungliga behållaren, medan i princip endast rent vatten samlas upp i kondensatet.
Avjoniserat vatten framställs genom att låta vattnet passera genom ett bädd av poröst polymerhartss, som innehåller svagt bundna vätejoner (H+) och hydroxidjoner (OH-). När vattnet strömmar över hartset binds lösta, laddade kemiska ämnen – såsom kalcium och magnesium – till hartset, samtidigt som väte- eller hydroxidjoner frigörs och tar deras plats. Dessa joner kombineras sedan och bildar nytt vatten. Resultatet är att de flesta vanliga kemiska föroreningar tas bort och ersätts med rent vatten. Hartset regenereras med jämna mellanrum för att återfå de förlorade jonerna.
Destillerat vatten är generellt renare, eftersom destilleringsprocessen teoretiskt sett endast överför rent vatten till uppsamlingskärlet. Alla mineraler och metaller lämnas kvar, liksom biologiska föroreningar såsom bakterier. Det finns dock en risk att spår av lågkokande kemiska föroreningar, exempelvis flyktiga organiska föreningar, förs över till kondensatet. Dessutom kräver processen specialutrustning och en relativt hög energiförbrukning för att koka vattnet.
Avjoniserat vatten är något mindre rent, eftersom metoden främst avlägsnar lösta mineraler och vissa laddade metallföreningar. Organiska och biologiska föroreningar tas sällan bort. Å andra sidan har avjonisering tydliga fördelar: processen är snabb, billig och kräver minimalt underhåll.
Sammanfattningsvis kan sägas att valet mellan de två metoderna beror på användningsområdet. Behöver du extremt rent vatten för laboratorieändamål är destillerat vatten oftast rätt val, medan avjoniserat vatten är ett kostnadseffektivt alternativ för industriella processer, biltvätt och liknande tillämpningar där snabbhet och låga driftskostnader är viktigast.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online