Stevia är en växt som tillhör solrosfamiljen, ett släkte med hundratals olika arter som alla är hemmahörande i Central- och Sydamerika. Av alla dessa små fleråriga buskar har endast en art använts i hundratals år för att söta te och mat. Denna art heter Stevia rebaudiana, och dess blad anses vara 30 gånger sötare än socker, medan extrakterna rapporteras vara hela 300 gånger sötare.
Även om växten själv har använts i århundraden av urbefolkningar i Brasilien, Paraguay och Bolivia har den starka extraktsubstansen steviosid endast använts i ungefär 25 år och har varit föremål för många motstridiga studier. Vissa studier fann att steviosid hade flera alarmerande biverkningar, bland annat preventiv verkan, skadliga reproduktionseffekter, njurtoxicitet, hypoglykemi eller lågt blodtryck samt cancer. Dessa potentiella faror ifrågasattes dock av andra studier som visade att steviosid har mycket låg toxicitet och få eller inga biverkningar alls.
Det vi vet med säkerhet är att steviaextrakt har använts i Japan och Kanada som ett kalorifritt tillsatsämne och sötningsmedel utan att några negativa reaktioner eller biverkningar har rapporterats.
Studierna om stevias eventuella preventiva egenskaper initierades av ihållande rykten om att kvinnor bland ursprungsbefolkningarna i Sydamerika använde örten som ett naturligt preventivmedel. I den vetenskapliga tidskriften Science (vol. 162, november 1968) publicerades en studie som visade att Stevia rebaudiana minskade fertiliteten hos honråttor och att effekten kvarstod i nästan två månader efter att preparatet avbrutits.
I direkt motsats härtill kom en nyare studie, publicerad i Journal of Endocrinology and Reproduction (vol. 12, 2008), som drog slutsatsen att Stevia rebaudiana inte hade någon negativ effekt på fertiliteten hos vuxna möss. Oavsett vilken studie som visar sig vara korrekt är den verkliga frågan om resultaten går att överföra till människor. Vissa forskare påpekar att om stevia faktiskt hade preventiva egenskaper skulle befolkningen i Brasilien och Paraguay säkerligen ha påverkats – vilket inte är fallet.
Utöver slutsatsen att stevia minskar fertiliteten hos honråttor har vissa studier också funnit att det påverkar hanråttors reproduktionssystem. En studie publicerad i Journal of Ethnopharmacology (vol. 67, november 1999) fann att administrering av steviaextrakt sänkte testosteronnivåerna samtidigt som spermiekoncentrationen minskade.
För varje studie som gör sådana påståenden finns det emellertid en annan som ger motsatta resultat. Forskare vid Primate Research Center vid Chulalongkorn-universitetet i Bangkok, Thailand, undersökte inte bara effekterna av höga doser steviosid på en grupp hamstrar, utan även två efterföljande generationer. De fann att hälsa, parningsbeteende och fertilitet inte påverkades alls i någon av generationerna, inte ens med en dos på 2 500 mg/kg. Som jämförelse är den rekommenderade dagliga dosen för människor 2 mg/kg.
Som med alla andra påstådda faror kopplade till stevia är frågan om njurtoxicitet både stödd och motsagd. Vissa källor hävdar att stora mängder stevia kan skada njurarna, särskilt vid långvarig användning. Nyare studier har däremot visat att långvarig användning av steviosid kan ha flera hälsofördelar, varav en är förbättrad njurfunktion.
Det forskarna är överens om är att mer forskning och information behövs för att helt kunna förstå örtens effekter på människor.
I Brasilien och Paraguay används örten stevia traditionellt för att behandla sjukdomar och besvär som hypoglykemi, lågt blodtryck, fetma, högt blodtryck, depression och trötthet. Det är därför anmärkningsvärt att vissa nutritionister i USA avråder från att behandla hypoglykemi med stevia, med hänvisning till örtens möjliga faror.
När det gäller stevia och lågt blodtryck finns det en betydande mängd data som visar att stevia sänker blodtrycket och därmed kan förvärra hypotension – ett potentiellt livshotande tillstånd. Vårdpersonal rekommenderar därför stor försiktighet med örten om du lider av lågt blodtryck eller har symtom på detta.
Fler studier av örten antydde att steviosid potentiellt kunde orsaka mutationer i mänskligt DNA och därmed leda till cancer. På grund av dessa studier klassificerades steviosid som cancerframkallande och mutagent, och det var inte förrän mer än 20 år senare, när studierna granskades på nytt, som man upptäckte att 14 av 16 studier hade dragit slutsatsen att det inte fanns några kända skadliga effekter av steviosid.
Vissa av studiernas giltighet ifrågasattes dessutom, eftersom de sponsrades av företag som tillverkar det konstgjorda sötningsmedlet aspartam.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online