Sondmatning är en metod för att tillföra näringsämnen till personer som har svårt att äta och dricka via munnen. Metoden introducerades första gången 1980, och National Cancer Society uppskattar idag att fler än 200 000 patienter drar nytta av denna typ av behandling. Syftet är att ge patienten tillräcklig näring och hjälpa hen att bibehålla en lämplig kroppsvikt.
Vilken typ av matningssond som används beror på hur länge behandlingen planeras att pågå. Vid korttidsbehandling förs sonden in genom näsan. Om patienten förväntas behöva sondmatning under en längre period placeras sonden istället direkt i magsäcken genom en öppning som anläggs i bukväggen.
Sondmatning kan rekommenderas när en patient genomgår behandlingar som strålterapi eller kemoterapi, vilka ofta gör det svårt eller smärtsamt att äta på normalt sätt.
Sondmatning är ett effektivt sätt att ge patienten nödvändiga näringsämnen även när ätande och drickande via munnen är problematiskt. Mat fungerar som kroppens bränsle och är särskilt viktigt för personer som behöver rehabilitering och återhämtning.
De näringslösningar som används vid sondmatning innehåller viktiga ämnen som kalorier, protein, vitaminer och mineraler, vilket säkerställer att kroppens behov täcks även utan vanliga måltider.
Insättningen av en matningssond är en relativt enkel process. För sonder som placeras i buken används ett endoskop för att guida sonden på plats i magsäcken. Sonden hålls fast antingen med hjälp av en tråd inuti sonden eller genom en liten ballong vid sondens ände i magsäcken.
En patient som nyligen börjat med sondmatning kan i början uppleva visst obehag, eftersom gaser och luft kan tränga in i sonden. Det kan också ta tid att vänja sig vid den flytande näringslösningen. Obehaget brukar dock minska successivt i takt med att personen blir van vid systemet.
Sondmatning innebär vissa risker som bör kännas till. Den vanligaste komplikationen är aspiration, det vill säga att föda inhaleras ned i lungorna. Risken minimeras om patienten hålls upprätt under matningen.
Sonden kan också råka dras ut av misstag, vilket kan orsaka läckage runt öppningen i buken, den så kallade stomat. Upprepad belastning och spänning på sonden kan leda till trycknekros, där vävnader i bukväggens insida skadas allvarligt. Allvarligare komplikationer, exempelvis magsäcksblödningar, förekommer dock sällan.
För att sondmatningen ska fungera smidigt och ge optimal näring är det viktigt att använda näringsformler som är tillräckligt tunna för att inte täppa till sonden. Sonden bör spolas med vatten både före och efter varje matningstillfälle.
Näringslösningen ska ges långsamt – en matningsession kan pågå i upp till en timme. Glöm heller inte bort munvården, trots att matningen sker via sond. Patientens mun bör rengöras regelbundet och tänderna borstas som vanligt för att upprätthålla god munhälsa.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online